2 dagar.

HC och JC är iväg, HC är på spa tills i morgon och JC är i Ecuador 2 veckor till.
Så det är bara jag och FS hemma nu.

Det är nu jag verkligen har kommit att förstå hur lite hon vill ha med mig att göra. FS..
Hon har alltid varit "mystisk" som nämt i annat inlägg så pratar hon aldrig, aldrig om sin barndom.
Hon måste inte prata om det. Jag bryr mig inte direkt.
Men om hon nu ska vara så gullegull med de andra två så behöver hon inte vara så partisk.

Hon pratar bara med mig om hon absolut måste.
Om jag säger något till henne så blir det ungefär. "Yeah".Eller. "yeah, thats cool" Men om labila HC säger något eller skojar med henne, så är hon så fruktansvärt go och glad.
Hon måste inte gilla mig, jag måste inte ha hennes "accepterande" men jag har aldirg varit med henne själv direkt, och det ska bli väldigt intressant, särskilt eftersom hon verkade undvika mig så mkt som möjligt igår kväll.

Det är hon och JC som tycket att det är oh så viktigt med kommunikation.Det enda som får mig att bry mig alls är faktumet att om HC eller JC är i närheten så är hon relativt trevlig och så mot mig med, särskilt i måndags, men nu när vi är ensamma så är det helt annorlunda.det är det att jag börjar undra om hon är trevlig mot mig enbart inför de andra.

Det kommer bli 2 intressanta dagar nu.

Transformers.

Igår var jag och såg transformers på bio.

Jag blev glatt överraskad trots att alla hade höjt mina förväntningar.
Jag gillar inte att gå till en bio och tänka "jag kommer nog älska denna filmen, alla säger att den är bra, särskilt de som har liknande film smak som mig"´

Tänker jag så blir jag oftast besviken.

Men Transformers var verkligen frän att se på bio!
Med alla maffiga ljud och detaljer som verkligen bör upplevas på bio duk.

Men för att komma med lite kritik så är det ju det amerikanska.
Jag blir trött på alla små scener där kärleken spelar roll.

Nu tar jag bara ett exempel, En man eller kvinna ska iväg och rädda människor/världen/staden eller whatever, men ÄNDÅ så finns det självklart tid till att stanna upp, få tårar i ögonen då deras kärlek kläcker en kommentar som:

"If.. If i wont see you again, i just want to say.. You will always be in my heart"
Varpå hjälten och kärleken stirrar in i ögonen, *närbild* för att sen antingen springa och man får se hur deras händer glider ifrån varandra och kärleken står kvarm ed utsträckt arm.

Eller.
Hjälten tar tag i kärleken och kysser henne/honom innan han mer eller mindre kastar sig iväg.

Och jag måste ju säga att det är ju helt otroligt hur kvinnornas smink sitter lika snyggt torts kärnvapen destruktion/våldsamma explosioner/vatten explosion.

Jag vill veta vad de använder för smink som säkerligen skulle överleva vilken katastrof som helst.
Särskilt sömn.

Killen i gräset.

I morse på väg till jobbet så såg jag när jag närmade mig att något stort låg i gräset nära busskuren.

När jag kom närmre såg jag att det var en cykel.. Och en ung kille.

Han hittade upp när jag gick och satte mig vid busskuren.
Ha sa inget.

Jag ångrar nu att jag inte bara gick fram o kolla så att han var okej, men då slog ju den där "sociala fobin" till igen.

Han såg ju inte skadad ut eller nåt, bara sliten.
Och han tittade ju upp ibland och så men gjorde inget ljud ifrån sig.
Han kanske bara låg där och nyktrade till.

Iaf borde jag gått och kollat så han verkligen var ok.
Trots att solen sken och det var behagligt så vet ju ingen hur länge han hade legat där och blivit nerkyld.

Nu skämms jag lite.

Periodare.

Jag tror att de flesta nog kan vara periodare.
Jag är defenetivt det.

Men det gäller nog mest små saker, tänkte ge en liten lista på vad jag gillar just nu, vad slags period jag har för tillfället.

1. Jane Austin filmer. De är ju så otroligt bra!
   
2. Muffins. Citron muffins då. De är så uppfriskande och goda. Helt otroligt, Greggs gör de bästs!
   
3. Morgon-te. Jag behöver en kopp te varje morgon, men jag behöver den först efter jag kommit till jobbet. Mycket viktigt.
   
4. Bil filmer. Fast and the Furious, Torque, Gone in 60 seconds. Action späckade bil filmer, oh ja!
   
5. Bloggar. Jag läser en hel del bloggar just nu. Tycker väl det är intressant att se vad andra har för tankar.

Sluta Stirra!!

-ARGH-

Vad har jag gjort för att förtjäna detta?

Det är en man på jobbet, han jobbar på IT avdelningen och har har tillsammans med en annan trevlig karl kommit upp och hjälpt mig ett par gånger.

Av någon anledning är det iaf så att han jämt tittar så konstigt på mig varenda gång han ser mig.
Det gör mig väldigt irriterad och lite illa till mods!
Jag har ju lite social fobi, bara lite, men han gör det inte bättre.

Ibland har jag fått för mig att han tittar på mig med en äcklad blick, som att han anklagar mig för att han tycker jag är äcklig.

Varför gör han detta?
Jag möter honom dessutom jobbigt ofta, och tom nere i kafeterian så ser jag hur han tittar på mig medans han sitter vid ett bord och jag är på väg ut från kafeterian.

Är jag paranoid?
Och nej, han kollar inte "in mig" för jag är ful, och han ser bra ut, så det skulle verkligen inte ske.

Men det irriterar mig en del.
Det får mig att känna mig väldigt obekväm.

Italienarna!

Som nämnts tidigare så finns det människor av många kulturer på vårat företag.
Bland anrda så sitter SCAN teamet intill italienska teamet på jobbet.

Jag gillar dem till viss del, de har roligt, de sprider skratt till varandra och har så ofta med sig mat och fika som de bjuder runt till varandra.

Även om det ibland blir lite väl högljutt så vill jag inte klaga, jag tycker det är bättre än att de sitter där som små tysta troll och ser sura ut.

Men det finns nackdelar.
De tar för sig lite.
Jag drar inte alla över en kant, mensom tex att de inte ger rum om man möter dem, man måste helt enkelt vara den som flyttar på sig för de gör det inte.

Så har vi den jag kallar "Galna italienaren" ett par gånger minst har hon rusat ut och gråtit.
Ingen vet varför.
Om hon inte får raseriutbrott så ser man henne ute vid kaffe automaten gråta eller hör henne inne på toan.

För att då komma över till nästa sak.
Vi har 4 bås inne på toaletten, så man hör och luktar allt.
Något jag märkt är att speciellt två av italienskorna inte spolar toaletten.
Kalla mig bortskämd, men jag tycker inte om att komma in och se gult vatten och papper där jag ska sätta mig.
Usch.

En av dem tycker jag defenetivt inte om.
Hon sitter ofta på morgonen och kollar på något på Youtube och har inte i hörlurar utan sitter så alla hör, och det är dessutom löjligt hög volym.

Om hon gör det efter klockan 08.00 så säger jag till henne. Då börjar vi jobba och då vill man inte ha sånt i bakgrunden, jag är defenetivt inte den enda som ogillar detta.

De är dock ganska intressanta att "bevaka". De är så olika från oss nord-bor.

Intervju!

Idag fick jag telefon intervjua en tjej.

Det var mest för att språk testa henne i svenska men också för att frågorna jag ställde gav svar på om hon var passande som kundservice representant.

Det gick väldigt bra, hon verkade väl förberedd och hon hade klar och tydligen röst, var inte så blyg och trevlig.

Det var första gången jag gjorde en telefonintervju men jag gjorde tydligen väl ifrån mig enligt en av mina managers som pratar en del svenska.

Killarna i teamet undrade såklart om hon "lät snygg" och så.
Hahaha. Det gjorde hon väl.

Hon lät som om hon var ganska lång med bra "kropps attityd" folk som sitter ihopkrupna eller tittar ner i golvet låter på ett speciellt sätt, rösten är inte lika klar.
Men hon hade väldigt bra telefonröst, hon skulle defentivt passa i detta jobbet det lilla jag hörde.

Jag nämnde innan i tidigare inlägg om alla mina nya ansvarsuppgifter, men måste säga att det känns väldigt bra.

Jag vill klättra uppåt i mitt jobb nu.
Jag vill gå den där extra milen och bli sedd som en som verkligen tar sitt jobb på allvar, jag tror inte någon direkt tvivlar på mig så, men att göra ännu bättre!

Nästa gång så kanske jag är den som blir befodrad, der vet man ju aldrig, men det kommer aldrig hända om jag inte visar att jag kan ta ansvar, att jag tar mina uppgifter på allvar och har en bra attityd.