Livets Ironi #2

Då vart det dags för den andra riktigt ironiska situationen.

Som sagt förr vill jag ha en laptop, i början verkade det som en genial ide att leta efter begagnade på tex http://www.gumtree.com/

Hittat en jag verkligen fastnar för till vettigt pris.
Måste dock åka hela vägen till Tottenham Hale för att kontrollera den.
För att slå 2 flugor i en smäll så bestämmer jag att träffa tjejen som vill köpa min Aerosmith biljett i camden.

Så en fredag efter jobbet hoppar jag på tåg och tunnelbanor och spenderar många samtal för att fixa så jag kan träffa bägge två på bra tider.

Kommer till Camden och tjejen dyker inte upp, lyckas få tag på henne och hon berättar att hon försökt få tag på mig "massor med gånger" för att säga att hon sitter fast i ett möte.
Frustrerad förklrar jag att jag måste till Tottenham och för ett viktigt ärende och hon ber mig ringa då jag är klar där.

Åker till tottenham och får vänta i över en timma på killen som kommer med datorn.
Han öppnar väskan och startar datorn.
"Do you have the Windows key" Frågar jag.
"Eh.. No, its installed in the computor."
"No, you have to have a windows key, every computor comes with a windows key, i probably have to re formate the whole computor and i cant do that without the windows key"
"Oh, but its installed, so you dont have to have it, it stays.."
-ARGH-

Jag ringer upp min vän för att ifrågasätta om detta möjligtvis kan stämma, för jag kan så gott som inget om datorer, inte heller min vän jag hade med mig.
Min kompis i telefonen sa att ja skulle gå därifrån att säljaren itne vet vad han håller på med, under samtalet så slocknar dessutom datorn.

"I thought you said you charged it?"
"Well.. I did... My friend said it was working" säger han och jag ser hur hans ögon börjat tåra sig!
Jag kunde bara stå där och känna hur ilskan började bubbla.


"Seriously, you cant sell a computor that doesnt even work!"
"I... I know"
"I thought this was your computor?"
".. Well.. " Tystnad från honom och han torkar ena ögat från en tår.
"Anyway, im not gonna buy this as you might understand, take care, bye" är det enda jag lyckas säga och går därifrån.

För att göra saken värre ringer jag tjejen som vill ha biljetten som fortfarande sitter i möte så vi måste skippa köpet.

Väldigt roligt.

Det ironiska i hela historien är att jag och min kompis sitter på tåget på vägen hem och tåget stannar på en station, jag sitter tyst efter att han klagat och varit arg ett bra tag.

Tåget saktar in och precis när det stannar tittar jag upp, jag sitter precis mitt emot ett fönster och blicken fastnar på en affisch som gör reklam för en Monty Phyton teater..

"Always look on the bright side of life" står det.

Jag sitter bara och ill-stirrar på affischen.
Min kompis ser mig och tittar åt samma håll min ögon sitter fast klitrade och brister ut i gapskratt.

"Absurd" är det enda jag säger och stirrar fortfarande på affischen och känner ett mått av hat.