2 dagar.

HC och JC är iväg, HC är på spa tills i morgon och JC är i Ecuador 2 veckor till.
Så det är bara jag och FS hemma nu.

Det är nu jag verkligen har kommit att förstå hur lite hon vill ha med mig att göra. FS..
Hon har alltid varit "mystisk" som nämt i annat inlägg så pratar hon aldrig, aldrig om sin barndom.
Hon måste inte prata om det. Jag bryr mig inte direkt.
Men om hon nu ska vara så gullegull med de andra två så behöver hon inte vara så partisk.

Hon pratar bara med mig om hon absolut måste.
Om jag säger något till henne så blir det ungefär. "Yeah".Eller. "yeah, thats cool" Men om labila HC säger något eller skojar med henne, så är hon så fruktansvärt go och glad.
Hon måste inte gilla mig, jag måste inte ha hennes "accepterande" men jag har aldirg varit med henne själv direkt, och det ska bli väldigt intressant, särskilt eftersom hon verkade undvika mig så mkt som möjligt igår kväll.

Det är hon och JC som tycket att det är oh så viktigt med kommunikation.Det enda som får mig att bry mig alls är faktumet att om HC eller JC är i närheten så är hon relativt trevlig och så mot mig med, särskilt i måndags, men nu när vi är ensamma så är det helt annorlunda.det är det att jag börjar undra om hon är trevlig mot mig enbart inför de andra.

Det kommer bli 2 intressanta dagar nu.

Transformers.

Igår var jag och såg transformers på bio.

Jag blev glatt överraskad trots att alla hade höjt mina förväntningar.
Jag gillar inte att gå till en bio och tänka "jag kommer nog älska denna filmen, alla säger att den är bra, särskilt de som har liknande film smak som mig"´

Tänker jag så blir jag oftast besviken.

Men Transformers var verkligen frän att se på bio!
Med alla maffiga ljud och detaljer som verkligen bör upplevas på bio duk.

Men för att komma med lite kritik så är det ju det amerikanska.
Jag blir trött på alla små scener där kärleken spelar roll.

Nu tar jag bara ett exempel, En man eller kvinna ska iväg och rädda människor/världen/staden eller whatever, men ÄNDÅ så finns det självklart tid till att stanna upp, få tårar i ögonen då deras kärlek kläcker en kommentar som:

"If.. If i wont see you again, i just want to say.. You will always be in my heart"
Varpå hjälten och kärleken stirrar in i ögonen, *närbild* för att sen antingen springa och man får se hur deras händer glider ifrån varandra och kärleken står kvarm ed utsträckt arm.

Eller.
Hjälten tar tag i kärleken och kysser henne/honom innan han mer eller mindre kastar sig iväg.

Och jag måste ju säga att det är ju helt otroligt hur kvinnornas smink sitter lika snyggt torts kärnvapen destruktion/våldsamma explosioner/vatten explosion.

Jag vill veta vad de använder för smink som säkerligen skulle överleva vilken katastrof som helst.
Särskilt sömn.

Killen i gräset.

I morse på väg till jobbet så såg jag när jag närmade mig att något stort låg i gräset nära busskuren.

När jag kom närmre såg jag att det var en cykel.. Och en ung kille.

Han hittade upp när jag gick och satte mig vid busskuren.
Ha sa inget.

Jag ångrar nu att jag inte bara gick fram o kolla så att han var okej, men då slog ju den där "sociala fobin" till igen.

Han såg ju inte skadad ut eller nåt, bara sliten.
Och han tittade ju upp ibland och så men gjorde inget ljud ifrån sig.
Han kanske bara låg där och nyktrade till.

Iaf borde jag gått och kollat så han verkligen var ok.
Trots att solen sken och det var behagligt så vet ju ingen hur länge han hade legat där och blivit nerkyld.

Nu skämms jag lite.