Vardags depp?

Usch och fy.

Tog på mig ett par av mina jeans som jag gillar till jobbet idag.
Då insåg jag hur mycket jag gått upp i vikt, de sitter så tajt. Huuu!

Jag som lovade mig själv att gå ner desto mer till jag kom till Sverige i augusti.
Nu blir det istället tvärt om.

Jag känner mig riktigt gråtfärdig idag.

Jag vill att min syster ska vara här, hon är den ENDA jag kan skoja om vikt med, hon har själv lite övervikt som jag och vi skojar hej vilt om det och ligger dubbelvikta av skratt.
Inför henne kan jag ställa mig i tshirt och trosor och dallra med benen så fläsket vibrerar, det är en akt som är så fruktansvärt plågsam och innerligt förudmjukande, men inför henne kan jag det.

Jag har också insett att jag behöver skämta om det, det hjäper mig att ha lite självdistans känns det som.
Lite svårt att förklara det.

Jag gick till ett Vikt Väktar möte, blev medlem och köpte ett kit med guider och så.
Jag följde deras program då jag var överviktig förra gången och jag rasade mer eller mindre i vitk de första veckorna, tappade ca 2 kg i veckan de 3 första veckorna, sen avtog det men gick fortfarande ner ganska lätt.

Jag gick upp allt igen..
Plus lite till.

Det gör så ont.

Jag vill inte, och när jag kom till Sverige i maj så gav mina vänner mig komplimanger och sa hur fin jag var och att jag hade smalat av mig.

YES! Tänkte ju jag och sa till mig själv att tills augusti så ska jag ha gått ner desto mer.
Men icke.
Jag har gått upp och vissa kläder sitter så tajt så tajt.
Och nu har jag dessutom haft en jätte jobbig förkylning i 2 veckor och mår fortfarande inte tillräckligt bra för att kunna ge mig ut och motionera ordentligt.

Det gör ont och det gör mig otroligt nervös för vad folk ska tycka och tänka om mig när jag åker till Sverige igen.

Just det, det är ju en sak om mig som man ska lära sig

Jag bryr mig extremt överdrivet mycket om vad folk tycker och tänker om mig, det har utvecklats till lite av en social fobi, vissa saker kan jag knappt göra, för jag klarar inte av det pga min rädsla för vad folk ska tycka och tänka.

Det är något som tar av min energi så mycket att jag vissa perioder blir fysiskt trött.
Det konstaterade min psykolog för mig som jag hade några år tillbaka.

Jag vill inte.

Jag vill kunna följa VV (Vikt Väktarna) och gå ner i vikt.
Det är bara så synd att jag inte hinner till jag åker till Sverige.

Oh denna ångest.
Sån hemsk ångest som jag har idag, särskilt detta ögonblick är värre än jag upplevt på länge.
Det gör mig rädd.